Tvivel
Personen svek mitt förtroende för henne, min vänskap & glädje.
Jag har lärt mig ; du vet inte vilka dina riktiga vänner är, denna sommaren.
Jag har kommit på att jag inte är arg, förbannad, sur eller något.
Jag är bara och det menar jag bara, besviken.
Ta det hur du vill, du som känner dig träffad,
men ta det inte som en lättnad, för i mina ögon är en besvikenhet
minst tjugo gånger värre än att en person är arg.
Att vara arg, det går över.
Att vara besviken, då handlar det om saker som aldrig förlåts,
men man kommer över det."
Du vet lika väl som jag nu,
du och jag kommer aldrig någonsin ha samma vänskap igen.
Jag kommer hellre aldrig kunna lita på dig igen,
ställer en fråga som jag ställt allt för mycket de senaste veckorna:
var det verkligen värt det?...
Saknar dig som en idiot Vicke, kom hem nununu!
Känns faktiskt som du är en utav de få som skulle förstå mig just nu.
Jag vill ha dig hemma nu och prata, jag saknar dig så.
Alanya om 2 dagar, ball.
Fast jag kommer sakna min älskling Daniel så jag sprängs.
Du är det underbaraste jag vet och du är det bästa som hänt mig.
Kärlek till dig!
"Så hon vände ryggen emot dig,
och stack en kniv där i.
Egentligen borde jag inte bry mig,
men detta är en sådan sak som jag var redan inblandad i.."
ååh
har inte mycket att säga, förutom att detta är helt jävla onödigt.
Alanya om 6 dagar ; "wieee, yippey"
Tillbaks till ruta1
Aja, 8 dagar kvar tills Alanya, bomb!
"I dont ever wanna feel,
like i did yesterday.
Take me to the place i love,
take me all the way..."
Du vet själv att du är de närmsta jag kan komma mitt hjärta i ett levande perspektiv.
De är hos dig jag känner mig trygg och du är den jag nu och i framtiden vill komma hem till.
Nemen!
Så är det
Jag skulle vakna mitt i natten
och gå upp och ta en långpromenad.
Jag skulle låta blicken möta andra ögon,
i en främmande stad.
Jag skulle inte ha så bråttom
med att träffa nån ny,
jag har rätt mycket med mig själv,
precis som du.
Jag skulle andas i det tomrum som blev över,
om du lämnade mig nu.
Jag skulle sitta på ett flyg mot Turkiet
och låta Göteborg va.
Jag skulle få den tiden över för mig själv,
som jag sagt att jag vill ha.
Jag skulle unna mig att drömma,
hundra mil genom Europa,
om en främling,
lika tillitsfull som du.
Jag skulle pröva mina läppar mot nån annan,
om du lämnade mig nu.
Jag skulle kunna leva utan den där blicken,
som får mig ur balans.
Jag skulle sakna den där stunden som vi har,
när vi till slut har blivit sams.
Jag kanske skulle söka upp,
kontakter som jag tappat,
som jag varit med,
förut nånstans.
Jag antar det finns nån du skulle ringa,
om jag inte fanns.
Jag kanske skulle leta upp nån yngre,
som en fjäder i hatten.
Det skulle bli för tomt om ingen fanns där,
som värmde mig i natten.
Men jag skulle aldrig ha tålamod nog,
att bli förstådd,
ingen känner mig,
så väl som du.
Jag skulle fastna i min ensamhet igen,
om du lämnade mig nu.
Ibland tar livet oväntade vägar och tar hastade förändringar.
I dessa stunder får man försöka att le och tro att någon gång
i framtiden, så förstår man varför just den saken hände dig just då.
Det var iallafall när jag tänkte så, jag förstod varför jag träffade dig
och det var meningen att du och jag hörde ihop, efter bara en kväll
hos en tjej, när vi inte pratat någon annan gång tidigare i hela våra liv.
Du sa att du inte trodde på ödet, att det var skit.
Om inte jag hade trott på ödet, hade jag aldrig tagit kontakt med dig efter den kvällen..
saknar.
Blandsaft
Det känns typ som jag är saft, men mitt vatten är borta,
så hur de än blir, så kommer det aldrig vara lika gott
att leva, än som när vi tillsammans blev blandsaft...
Nostalgi från i vintras.
Var på bio idag, Jiddra inte med Zohan.
Jag vet inte om den var kul, för när jag skratta så kändes det mer som
att jag gjorde bara för att alla andra gjorde det och jag också skulle göra
det. Egentligen ville jag inte skratta, utan åka hem och ligga i min säng.
Men jag tackar ändå för det Anton.
Var på bion med min kära gamle jobbar kompis från Nynäs.
Han bjöd mig på fika och valfri film på bio, varför undrade jag?
; som plåster på såren, svarade han.
Tack.
förlåt.
i brevet, men aldrig gav dig för att jag kom på att det var fel saker att säga.
Det jag ville säga och få fram, vilket jag även sa, var hur jävla mycket jag insett att du betyder för mig.
Hur du är den enda jag velat säga till ikväll ; jag älskar dig. i verkligeheten, för första ggn
sedan flera år tillbaka.
Jag kunde inte säga det.
För jag såg redan i din blick att det endå skulle gå fel.
Jag antar att jag får säga det här istället;
Jag älskar dig,du är den jag vill ge allt framöver.
Inget mer jobb nu på hela veckan, mamma har avbokat.
Härligt skulle somliga säga kanske, men emot vad.....
Jag lovar det blir bättre säger alla, jovisst. Men inte nu, inte denna gången.
Jag har lovat dig allt, du har allt. Hela mig.
Farmor var är du nu?
Kan du snälla säga mig varför de kunde bli så här, efter allt?
Tänk om inget hänt, pause hade inte existerat.
Men jag tackar dig ändå, för nu vet jag verklgien själv vad jag vill,
vad jag känner. Jag är så in i helvetes kär att det tatt mig 20 minuter att få ner
detta jag skrivit, eftersom tårar numera tagit över min vardag..
"surt sa räven till rönnbären,
och linda åt rönnbären ändå"
Karusell
Till den det berör.
"Hej, mitt namn är Linda och jag kom på idag att mitt liv blev en karusell."
En gång så träffade jag en kille och efter ett tag levde vi i en karusell.
Efter ett tag började jag må dåligt och jag ville hoppa av karusellen,
men när jag pratade med entrupenören kom vi överrens om att det var
mycket bättre att ta en pause ifrån karusellen istället för att sluta åka helt.
Efter pausen mådde jag mycket bättre och vi började åka runt i den eviga
karusellen, en gång till, ett sista försök för att se om denna åkturen skulle
bli bättre, vilket iallafall jag trode, annars hade jag aldrig bett om att åka igen.
Och jag och killen hade faktiskt kommit överrens om när vi åkt ett sista avslutande
varv i karusellen, skulle den stanna och vi kunde ostadiga som vi var, men ändå då
säkra på att vi snurrat klart, förenas igen och glömma karusellen vi åkt i.
Men bara en stund då jag åkt i karusellen, började killen jag träffa, vilja snurra
ännu fortare i karusellen, då var det inte lika roligt tyckte jag, eftersom jag vet
hur dåligt jag mådde efter förra åket, som tog väldigt mycket på krafterna.
Jag pratade med entrupenören och han sa; tyvärr, du kan inte sluta åka idag.
Så nu sitter jag här, i karusellen. En karusell som jag trode skulle sluta efter det
sista åkvarvet som vi kommit överrens om VAR det sista, som vi senare kunde glömma.
Jag sitter i en karusell, som jag ofriviligt åker i och vill lämna mer än allt och den jäveln
jag har som kille, har betalat för att åka ett jävla varv till....
To much time
Tsha, det är väl det jag gjort idag... ångest
Begravning
Från att ha varit en livs levande människa,
var det sista jag såg, hur hon sänktes ner i jorden, för att förenas med min farfar.
Begravningen var det värsta jag varit med om.
Folk har sagt till mig att det känns bättre efteråt, gör det verkligen det?
Jag tycker fortfarande allt är grått och trisst och har ingenaning om någonting,
fortfarande.
Mina senaste dagar och idag, har fortfarande varit spenderande sovandes i sängen.
"Farmor, var inte rädd för mörkret, ljuset finns där.
Var inte rädd för det nya, det kommer vara mycket bättre än livet här.
Och i ljuset kommer du finna ro och harmoni,
i en ny värld där vindsusen spelar en vacker melodi"
Sov gott Gerda Emilia Nilsson,
du är saknad och älskad.
1919 12/6 - 2008 26/6
Om..
Jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en lång promenad
Jag skulle låta blicken möta andra ögon, i en främmande stad
Jag skulle inte ha så bråttom med att träffa nån ny
Jag är rätt mycket med mig själv, precis som du
Jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu
Jag skulle sitta på ett tåg mot Paris och låta Stockholm va
Jag skulle få den tiden över för mig själv, som jag sagt att jag vill ha
Jag skulle unna mig att drömma hundra mil genom Europa,
om en främling lika tillitsfull som du
Jag skulle pröva mina läppar mot nån annan, om du lämnade mig nu
Jag skulle kunna leva utan den där blicken som får mig ur balans
Jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut har blivit sams
Jag kanske skulle söka upp kontakter som jag tappat, som jag varit med förut nånstans
Jag antar det finns nån du skulle ringa, om jag inte fanns
Jag kanske skulle leta upp nån yngre, som en fjäder i hatten
Det skulle bli för tomt om ingen fanns där som värmde mig i natten
Men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd, ingen känner mig så väl som du
Jag skulle fastna i min ensamhet igen, om du lämnade mig nu
Ibland så går det inte att göra som man vill,
för ens själ är inte beredd och inte kan.
Frågetecken
Skulle precis gå och lägga mig, när en hel konstig sak hände,
min mobil ringde! (?)
En helt random tjej som påstod att hon träffat mig på en fest ringde.
Hon sa sig heta Alice och frågade om jag var singel:
"Nej ??" svarade jag, så klart. vi har ju sag att vi endast tar tid ifrån varandra, eller?
Som trevligt svar får jag:
"Asså? för vi ringde din pojkvän för en stund sedan och han sa att han var singel!"
En jävla lång pause, vad fan skulle jag svara?...
De påstod till och med att de hade det inspelat på sina mobiler,
men vägrade säga någonting om sig själva eller hur fan de fått mitt nummer..
Hur som helst så fick ju jag lite mer klarsyn i denna dimma jag är i,
antagligen så har du redan dumpat mig, utan att jag ens visste om det.
Sanning eller påhitt, svart eller vitt?
020
det gillar vi verkligen =)
020, riktigt kul.
En galen liten indie och "har du något emot att jag använder lite hjälpmedel, min eltandborste?"
hahahahaha, idioter.
Men vicke fickmig på bra humör iallafall, mycket snällt!
Om 7 timmar bär de av mot begravning, usch.
Nu börja tidus snarka och vicke ska gå,
godnatt.
Utan luft
kanske tror att jag tycker.
"Gråt inte över spilld mjölk" - har jag hört folk säga.
Om du kunde gått in i mina väggar, hade du sett hur söndert det vart i mitt rum,
när jag suttit ner i tårar och inte vänt mig någonstans förutom runt i sängen.
Jag är för trött för att skriva ner mer nu, för allt mer så består tiden av tårar.
Lyssna på denna låt, det ger ett begrepp på hur allt är just nu, jag menar verkligen
hur allt är nu för mig. Coldplay - Fix you
Jag har funderat på att ringa dig flera gånger, jag behöver dig.
Men jag behöver hitta tillbaka till mig själv innan jag kan hitta tillbaka till dig igen, förlåt...
When you try your best but you don't succeed.
When you get what you want but not what you need.
When you feel so tired but you can't sleep,
stuck in reverse.
And the tears come streaming down your face ,
when you lose something you can't replace.
When you love someone but it goes to waste,
could it be worse?
Lights will guide you home ,
and ignite your bones.
And I will try to fix you.
And high up above or down below .
When you're too in love to let it go.
But if you never try you'll never know,
"Just what your worth".
Lights will guide you home ,
and ignite your bones.
And I will try to fix you .
Tears stream, down on your face,
when you lose something you cannot replace.
Tears stream down your face and I...
Tears stream, down on your face
I promise you I will learn from my mistakes
Tears stream down your face and I...
Lights will guide me home,
and ignite my bones.
And I will try to fix me...
Empty room
Imorgon är det begravning för min älskade farmor,
jag vill inte, jag orkar inte, jag klarar det inte.
Hur fan kan allt bara bli så himla snett och fel,
från att ha varit så bra och underbart?
Man säger att efter regn kommer sol.
Men i mitt liv är det mer, först är det sol,
sen är det moonsun regn i 8 månader, fuck it.
Vi ses i himlen farmor.
....
när du tänker på mig, så klandrar jag dig inte..
Förtvivlan, hur ska jag orka två dagars arbete och en begravning,
när det redan känns som allt annat blivit dött.
Begrav denna känslan med min älskade farmor på torsdag.
Snälla farmor, ta med det onda som du skonade oss och dig ifrån,
med dig ner i graven och upp i himmlen, där du senare kan lämna över
mina misstag och fel till mig, den dagen då jag träffar dig och farfar igen.
Snälla, jag ber dig.
Du anar inte hur svårt det blivit att vara ung och längta tills man blir äldra i dessa dar.
Med tiden så läker alla sår och beskymmer döljs av dina nya,
men som jag sa till dig igår, jag lever inte i framtiden, jag lever i nuet.
Och just nu känns allting så jävla, jävla hopplöst.
Och då menar jag allt, så känn dig inte träffad specefikt,
det är svårare än du tror att leva med helahelahela mig, än bara ett gylleneband.
"Är det så här när man är kär när man är liten,
hur fan blir det då när man är kär och man är stor"
Klump..
En stor klump känslor som fanns, endast för att explodera rakt i min sömniga famn
efter jag vaknat från en timmas sömn, det vaknade jag ifrån för en halvtimma sedan.
Den senaste halvtimman har bestått av min väldigt bekanta vän som jag sluppit ett tag,
men som återigen börjat besöka mig, sorgen.
Tårar,skakningar,ångest och förlust.
Kan ni tänka er att känna alla de känslorna samtidigt?
Du kan inte placera vad du känner, det är bara massa känslor.
Vanligtvis brukar man må bättre efter man gråtit, jag mår sämre..
Jag kan inte placera någonting och är mer vilsen än någongsin.
Jag trodde min förflutna tid, det min kurator mellan 7-9 kallade depprisioner var över.
Jag antar att det var fel och att jag är just nu dömd för att falla tillbaka.
Jag vill inte, inte nu när mitt liv blivit så jävla bra igen.
Så där har ni min hemlighet, vad som egentligen är grund och botten till varför
jag blir så otroligt ledsen när jag blir det. Skratta, visst, jag har inte krafter nog
nu för att orka bry mig. Men där har ni sanningen, hela sanningen.
Igen
Grattis till Hanna som fyller underbara 16 idag,
det är iallafall en rolig ålder att fylla, 17 suger.
Kom hem från jobbet för cirka en halvtimma sedan,
jag dör av att det är tråkigt att jobba, bara 2 dagar kvar, but still.
Beläsh med middag hos Hanna ikväll men riktigt obeläsh att jag har så
mycket tid över, fast det är mitt val och jag gillar det.
Just nu så har jag en klump i magen, jag vet inte vad jag ska ta mig till..
Kan inte något eller någon ta ifrån mig den jävla piss-jobbiga känslan jag har.
Eller kan man kalla det känslan, är det ens några känslor?
Igår kände jag känslan, men den avvisades.
Visst kanske av väl respekterade och välgrundade argument,
men ändå, jag behövde verkligen vid den stunden känna att det var det jag sakna.
Men det lyckades vi inte med, det kanske bara inte är meningen.
Dagen har gått förbi snabbt, jag har inte kännt något..
Har ingen jävla aning om vad jag ska göra,
är det någon som har botemedel mot kärlek överhuvudtaget,
snälla, ring eller smsa eller mejla DIREKT!
Jag hatar denna situationen, varför han den ens uppstått?
Jag känner mig som en jävla idiot, en som är player, en som vill den andra ont.
Jag vill dig inget ont, jag är ingen player,
men livet vill antagligen inte precis just nu gå den vägen jag trodde de skulle.
Orkar inte skriva ner mer nu, allt är bara kallabalik i mitt huvud och jag vet
varken ut eller in längre, kan någon ge mig en handbok emot sinnesförvirring?
"Jag är en tjej på 17 år och just nu känns de faktiskt som att ingen förstår"
Okej, det låter väldigt emo och estetiskt, men faktiskt,
det är ingen som förstår just nununu, hur jävla konstigt och jobbigt allt detta är.
Kaos, ett väldigt bra ord som beskriver min hjärna just nu.
Jag vet ingenting om allting och allting om ingenting, bra va?
Med andra ord så är jag ett litet frågetecken i en jävligt stor värld och i en
jävligt stor fråga med jävligt jobbiga konsekvenser om man gör något fel.
Åååhhh, frustration, jag orkar inte.
bajsbajsbajsbajs, varför gör vi ens så här emot oss sjävla?
Vi är 17 år, vi är för unga för att älska.
Here comes the rain.
På flera plan är det regn just nu och jag hoppas på sol.
På ett annat plan var det regn och igår kom solen,
kalla det fred eller vad som helst, men helt plötsligt blev det som en vän sa
"en helt ny värld öppnades" Peace
Förövrigt känns saker väldigt dåligt.
Jag har hamnat i sittsen som jag klandrat så många andra för.
Positionen där man inte kan göra något annat än att såra för
att kunna fortsätta någonstans efter detta.
Du är den sista jag vill såra och jag har lärt mig att jag ska inte klandra
den personen som gör det, den är lika dömd som den andra.
"Jag vill göra det här lika lite som en atist vill tro på gud"
fuck fuck fuck fuck, vad är det som hänt och varför..
Förövrigt var det fest igår/inatt, hos Tobias.
Det var chill, jag var ochill och folket var riktigt chill.
Oskönt att ja missa jobbet med, där försvann 800, bajs.
"Life will go on, be strong, later in time, you will know were you belong"
/ L.N....
Nostalgi
Meaning it today
I've said goodbye before
Leaving you alone"
but hello sunshine, coming to my life.
Maybe there was a long time ago,
but you're still the one who gives me reasons to smile.
förlåt.
Tufftimes.
ännu en vecka av röj,
ännu en vecka av sömn
och ännu en vecka av..bajs.
Veckan har innehållt allt mellan himmel och jord,
för att inte gå in i detalj.
Jag uppskattar mina vänner något så otroligt,
bra, nu fick jag det ifrån mitt hjärta och ut i vida blogg världen.
Men kanske till lite mer seriösa saker.
Anledningen till att jag skaffa en blogg, har en blogg eller ens skriver i min blogg,
är för att lätta på tryck i huvudet,hjärtat och kroppen.
Just nu värker det i mitt huvud och mitt hjärta,
men jag vet inte riktigt hur jag ska lätta på det.
Den här gången känns det hopplöst att skriva eller berätta.
Har berättat samma varsel om och om igen för mina vänner
och ändå står jag kvar på samma punkt, som ett frågetecken.
Jag vet, det är inte rättvist, därför måste jag nu göra som jag gjort.
Det sårar och jag vill inte att det ska verka som jag tycker synd om mig själv,
för det gör jag verkligen inte. Men det är jobbigt,jöbbigtjöbbigtjööbbigt.
Jag ser på dig och jag känner mig fortfarande varm,
det är inte meningen att de ska vara som det är nu,
även fast jag valt det, även fast det är bäst, men det är ändå fel.
Du är så nära perfekt man kan komma och jag är så nära galen man kan komma.
Fin kombination vi har slått samman till ett vänskap-kärleksband..
Men fuck that.
Jag bryr mig faktiskt inte om vad andra säger, vad som sagts eller hur det vart.
Allt jag vill nu är att finna mig själv, finna svar och fortsätta med dig.
Jag kommer så fortsätta med dig om jag inte ens vill, jag vill inte att du ska bort.
Men hur som helst kommer du alltid vara en stor stor stoooor del av mitt liv,
och aldrig heller försvinna ifrån den stora delen och platsen du har i mitt hjärta..
Fan jag har blivit så jävla dålig på att beskriva känslor i ord nuförtiden,
eller om det nu är känslor, kanske endast är funderingar över känslor.
Jag hittade iallafall en text, läs den, då kanske du får lite mer förståelse.
Om det blir bra efter denna veckan, kommer jag aldrig tvivla igen.
There are moments in our lives we find ourselves at crossroads,
afraid, confused without a roadmap.
The choices we make in those moments can define the rest of our days.
Of course, when we get faced with the unknown,
most of us prefer to turn around and go back.
But once and a while people push on to something better.
Somehing found just beyond the pain of going it alone.
And just beyond the bravery and curage it takes time to let someone in.
Or to give someone another chance.
Something beyond the quiet persistence of a dream.
Because it's only when your tested, you can truely discover who you are.
And it's only when your tested, you can discover who you can be.
The person you wanna be does exist somewhere on the other side of hard work,
faith and believe and beyond the heartache and the fear of what lies in it.
Top Model's
(Eller jag och Carro lekte iallafall, inte vicke för hon blev the serious shit! =)
Det var otroligt kul och tog fyra timmar, mycket väl spenderade timmar!
Fick nyss ett sms från Bajs och hon skrev att hon fick jobbet där,
hon är allt jätte jätte jätte skyldig mig typ, 67 tusen bilder därifrån på bara mig som hon
sedan ska sätta upp i sitt rum för jag ordna hela hennes framtid på en dag, lyckas med det ni!
Hon fyllde även år den 30 Juni, så gratta henne, de är hon värd!
Hon hade även fest, Black & White, riktigt härligt.
Hela min helg har handlat om vicke... hmm... ^^,
Igår, måndags, 30 juni gick jag på den efterlängtade filmen.
Sex And The City, the movie.
Gick på den med min älskling Daniel som gett det i födelsedagspresent.
SE FILMEN FÖRIHELVETEEE!
Dan har även bokat resan till sthlm i september, när vi ska se COLDplay (haha poängterar, nörd)
Åker på torsdagen och kommer hem på söndagen.
Mamma och jag ska även boka resan för mig henne och Dan nu i dagarna.
Den första december till den 16:onde är jag i Thailand, sooolooonggggg fuckers! ;D
Snart kommer Daniel, vi ska mysa film och han sova här.
Sen ska jag sova sova sova, eftersom jag är en arbetande kvinna på ett oljeraff!
Bara till den 11 juli kvar, sen är de fyra veckorna förbi, underbart! =)
Smakprov på Top Model här nere, ha ett bra fortsatt sommarlov annars, kyss! / L,N
Jag älskar er tjejer! (finns fler bilder på Bilddagboken, Maazara)
