Tufftimes.
ännu en vecka av röj,
ännu en vecka av sömn
och ännu en vecka av..bajs.
Veckan har innehållt allt mellan himmel och jord,
för att inte gå in i detalj.
Jag uppskattar mina vänner något så otroligt,
bra, nu fick jag det ifrån mitt hjärta och ut i vida blogg världen.
Men kanske till lite mer seriösa saker.
Anledningen till att jag skaffa en blogg, har en blogg eller ens skriver i min blogg,
är för att lätta på tryck i huvudet,hjärtat och kroppen.
Just nu värker det i mitt huvud och mitt hjärta,
men jag vet inte riktigt hur jag ska lätta på det.
Den här gången känns det hopplöst att skriva eller berätta.
Har berättat samma varsel om och om igen för mina vänner
och ändå står jag kvar på samma punkt, som ett frågetecken.
Jag vet, det är inte rättvist, därför måste jag nu göra som jag gjort.
Det sårar och jag vill inte att det ska verka som jag tycker synd om mig själv,
för det gör jag verkligen inte. Men det är jobbigt,jöbbigtjöbbigtjööbbigt.
Jag ser på dig och jag känner mig fortfarande varm,
det är inte meningen att de ska vara som det är nu,
även fast jag valt det, även fast det är bäst, men det är ändå fel.
Du är så nära perfekt man kan komma och jag är så nära galen man kan komma.
Fin kombination vi har slått samman till ett vänskap-kärleksband..
Men fuck that.
Jag bryr mig faktiskt inte om vad andra säger, vad som sagts eller hur det vart.
Allt jag vill nu är att finna mig själv, finna svar och fortsätta med dig.
Jag kommer så fortsätta med dig om jag inte ens vill, jag vill inte att du ska bort.
Men hur som helst kommer du alltid vara en stor stor stoooor del av mitt liv,
och aldrig heller försvinna ifrån den stora delen och platsen du har i mitt hjärta..
Fan jag har blivit så jävla dålig på att beskriva känslor i ord nuförtiden,
eller om det nu är känslor, kanske endast är funderingar över känslor.
Jag hittade iallafall en text, läs den, då kanske du får lite mer förståelse.
Om det blir bra efter denna veckan, kommer jag aldrig tvivla igen.
There are moments in our lives we find ourselves at crossroads,
afraid, confused without a roadmap.
The choices we make in those moments can define the rest of our days.
Of course, when we get faced with the unknown,
most of us prefer to turn around and go back.
But once and a while people push on to something better.
Somehing found just beyond the pain of going it alone.
And just beyond the bravery and curage it takes time to let someone in.
Or to give someone another chance.
Something beyond the quiet persistence of a dream.
Because it's only when your tested, you can truely discover who you are.
And it's only when your tested, you can discover who you can be.
The person you wanna be does exist somewhere on the other side of hard work,
faith and believe and beyond the heartache and the fear of what lies in it.
