Life as a Maazara

förlåt för inlägget nedan, det var bara så det kändes som att jag behövde säga, det jag skrev
i brevet, men aldrig gav dig för att jag kom på att det var fel saker att säga.
Det jag ville säga och få fram, vilket jag även sa, var hur jävla mycket jag insett att du betyder för mig.
Hur du är den enda jag velat säga till ikväll ; jag älskar dig. i verkligeheten, för första ggn
sedan flera år tillbaka.

Jag kunde inte säga det.
För jag såg redan i din blick att det endå skulle gå fel.



Jag antar att jag får säga det här istället;

Jag älskar dig,du är den jag vill ge allt framöver.



Inget mer jobb nu på hela veckan, mamma har avbokat.
Härligt skulle somliga säga kanske, men emot vad.....
Jag lovar det blir bättre säger alla, jovisst. Men inte nu, inte denna gången.
Jag har lovat dig allt, du har allt. Hela mig.


Farmor var är du nu?
Kan du snälla säga mig varför de kunde bli så här, efter allt?
Tänk om inget hänt, pause hade inte existerat.
Men jag tackar dig ändå, för nu vet jag verklgien själv vad jag vill,
vad jag känner. Jag är så in i helvetes kär att det tatt mig 20 minuter att få ner
detta jag skrivit, eftersom tårar numera tagit över min vardag..


"surt sa räven till rönnbären,
och linda åt rönnbären ändå"