Karusell
Till den det berör.
"Hej, mitt namn är Linda och jag kom på idag att mitt liv blev en karusell."
En gång så träffade jag en kille och efter ett tag levde vi i en karusell.
Efter ett tag började jag må dåligt och jag ville hoppa av karusellen,
men när jag pratade med entrupenören kom vi överrens om att det var
mycket bättre att ta en pause ifrån karusellen istället för att sluta åka helt.
Efter pausen mådde jag mycket bättre och vi började åka runt i den eviga
karusellen, en gång till, ett sista försök för att se om denna åkturen skulle
bli bättre, vilket iallafall jag trode, annars hade jag aldrig bett om att åka igen.
Och jag och killen hade faktiskt kommit överrens om när vi åkt ett sista avslutande
varv i karusellen, skulle den stanna och vi kunde ostadiga som vi var, men ändå då
säkra på att vi snurrat klart, förenas igen och glömma karusellen vi åkt i.
Men bara en stund då jag åkt i karusellen, började killen jag träffa, vilja snurra
ännu fortare i karusellen, då var det inte lika roligt tyckte jag, eftersom jag vet
hur dåligt jag mådde efter förra åket, som tog väldigt mycket på krafterna.
Jag pratade med entrupenören och han sa; tyvärr, du kan inte sluta åka idag.
Så nu sitter jag här, i karusellen. En karusell som jag trode skulle sluta efter det
sista åkvarvet som vi kommit överrens om VAR det sista, som vi senare kunde glömma.
Jag sitter i en karusell, som jag ofriviligt åker i och vill lämna mer än allt och den jäveln
jag har som kille, har betalat för att åka ett jävla varv till....
