Life as a Maazara

Klockan framåt en timma, vi ska gå mot ljusare tider.
Det gäller inte bara tidmässigt, om jag får önska?

Men när verkligheten endå smyger sig på kan man väl passa på att försöka fly ifrån den,
det har jag ändå gjort i snart två veckor, så let's keep on going. Promenad med Haris och
ett blogginlägg. Efter det har klockan blivit för mycket för att ens orka reflektera över
någonting som ska klassas som en bittersanning, så istället ska jag somna och vakna
upp för att möta en ny dag, lite mer grubblande, men framförallt, ännu en dag som ska gå
ut på att försöka ha så kul som möjligt, för att undervika att inse att allt egentligen är skit.

Livet tar ibland sådana roliga vändningar. Man hinner inte ens reagera eller inse vad som sker,
utan det sker på någon sekund och kanske tre dager efteråt är den första dagen du tänker:
vad fan var det som hände? Dagarna innan är bara en blurr av vad man tror är verklighet, det
kallas egentligen förnekelse, men det säger vi inte högt eftersom ingen vill inse det.
Det sker precis som en olycka, snabbt och smärtfritt. - till en start.
Accepterande. Jag kanske mötte min första fas av accepterande inatt. Någonting var det ju
iallafall som hände och ont gjorde det. När man väl är inne i en fas av accepterande, lycka
till att ta dig ur Linda Nilsson, tårarna rinner varesig du vill eller inte. Så fortsätt gråt.
Om det förändrar någonting: det sägs att man ibland måste gråta ut för att få plats för alla
leenden. Sorg är också någonting som ibland måste visas för att du ska klassas som människa.

Ord, ord, ord.
Oavsett om allt jag skrivit här ovan är sant eller inte, så stämmer det.
Ibland är ens egna verklighet för svår för att acceptera, så man väljer att fly istället. Alla har gjort
det, alla kommer göra det och alla kommer fortsätta göra det.
Den bittra sanningen just nu är ju bara att jag vill inte blicka framåt, jag vill inte blicka bakåt,
jag vill leva i nuet och leva med dig. Beklagligt att sitta och skriva det här, men det är skönt att
få minnas en stund då jag kunde skriva utifrån mitt suntförnuft, mitt hjärta och hjärna.
Det händer inte allt för ofta längre att alla de tre parterna sammarbetar.
Jag har lärt mig att ha en filosofi i livet i dessa dagar : ju mer du fakear, ju bättre mår du.
Så mina kära vänner, jag hade en sjukt rolig helg, jag somnade gott inatt och livet blir bättre.


snälla hjälp mig att hitta tillbaka till mig själv igen. Det är nog jobbigt att du gick förlorad, men
jag tappade bort mig själv på vägen. Den enda gången jag kan känna en gnutta av min förra
värdighet och såkallad personlighet, är när jag är med dig. Så vart håller du hus, kom hit.
jag saknar & älskar dig fortfarande.

---