Life as a Maazara

Jag har vänt min ring, för ingenting pekar mot hjärtat längre.
Jag har varit ute och haft kul, inte en enda tår.
Mitt rum har jag städat, då allting föll på plats
Jag har inte hunnit tänka, för det har varit för svårt
Jag har somnat och sovt hela natten utan att sakna dig
Min säng är ovanligt stor, men jag har lärt mig att sova i mitten av den
Jag har bara två kuddar nu när jag sover, för jag vill inte minnas
att du en gång i tiden brukade ligga brevid.
Jag har sagt farväl till våra bilder och raderat alla minnen
Du finns kvar, men inte mer än som ett nummer på mobilen

Jag började tänka på det här med kärlek, vad det gör med en.
Någonting man byggt upp, vårdat, kämpat med, älskat.
En minuts handling och nio månaders handlingar är borta.
Jag minns fortfarande dagen då vi sågs, jag känner fortfarande känslan
Känslor är ingenting man kan stänga av och sätta på
Du slog av mina, du har satt en kniv i min rygg.
Du har misshandlat min själ och hält salt i mina sår.

Jag känner ingenting numera, allt är bara tyst
Det finns inget att fundera över, inget att ifrågasätta
Mitt hjärta säger ja, men min hjärna nej - känner du igen de orden?
Jag har försökt att gå hjärtats väg, men det finns en väggrop
Kanske om jag var stark, men viljan finns inte
Det känns som jag går i dina fotspår, men det gör jag inte
De är så tyst numera, finns ingen som säger något.

Min lägenhet är så tom, det är bara jag.
Ingen mor, ingen alls.
Jag orkar inte resa mig, då börjar jag tänka
Har suttit i min säng i tre timmar nu, kan inte ta mig upp
Det svider, det tär, halva min personlighet dog igår
Vem är jag, vad ska jag bli.
Ett stort frågetecken inför framtiden, men jag får väl mina svar.

Varje morgon jag vaknar, ser jag dig brevid mig
Jag blinkar några gånger, men inser att det varit en dröm
Visioner av vad en gång var, vad vi brukade vara
Alla skratt, all sorg, bilder från när det var du och jag,
allting som finns, förbereds till att bli svaga minnen
Jag har slutat vara vid din sida och börjat gömma mig från vad vi en gång var
Men varje ställe jag gömmer mig på, påminner om dig
När jag släcker alla lampor, för att få bara vara, påminner det om dig.
Till och med natten, påminner om dig, då du var brevid.
Jag behöver min frihet och det har jag alltid tyckt
men friheten nu är så överväldigad, att jag blir inget annat än rädd
Jag var så dum att tro på vi var ett,
ödet har visat för mig, att alla från början hade rätt.

Allting vi varit igenom förut,
betyder ingenting tillslut.


En handling, stora konsekvenser