Everytime the same thing comes around
Det kommer upp en ny sak i mitt liv, en sak som är värd att undersöka.
Trots det så hänger jag kvar vid det förgångna, som redan är undersökt.
Jag förbiser, eller försöker iallafall, den nya saken.
Och hamnar tillbaka i ett slentarie som jag redan levt klart i egentligen.
Varför gör jag det, varför gör jag så här emot mig själv?
Varför är det någonting i mig som känner att jag inte är värd en ny start,
utan måste hänga kvar, bara för det är någon som hänger kvar för mig.
Tänk så vill jag ut, andas och leva på nytt.
Tänk så vill jag egentligen släppa allt och inte blicka bakåt.
Jag vet att jag vill, men även att jag inte kan.
Jag vågar inte, för jag är rädd för att möta det som är okänt.
Jag är rädd för att inte förstå mig på nya saker som kommer skrämma mig.
Jag är rädd för att bli lämnad och inte veta vem jag ska vända mig till.
Jag är rädd för att vakna upp någondag och inse,
att allt jag missat för din skull, skulle vara det bästa för mig,
om jag hade gjort det, för min skull.
Men here we go again, the story never ends.
Det har gått tre år sedan förra gången och jag verkar inte lära mig av mina misstag.
Men som jag sa, jag vill, men antagligen, så vågar jag inte.
DET MÅSTE SLUTA!
that's my truth..förlåt
