Höst
"So when it's fall, everything falls"
Det är väl den mest konkreta förklaringen man kan göra på mitt liv & psyke just nu.Att jag ens börjar skriva poetiskt och tycker det är värt att ägna tio minuter åt att skriva ett blogg inlägg just nu, visar bara ännu mer hur sjukt depprest jag börjar bli, urgh.
Jag hatar höst,
det har jag alltid gjort, kommer alltid att göra och jag kommer alltid vara fördömd på hösten.
(kanske inte om jag börjar äta mina tabletter och bli en piller-tant, men det är inget alternativ)
Pretty woman är på tv just nu, fan vad man måste vara vacker för att få en film döpt efter sig. Okej inte för att Julia Roberts är ful, men ändå, de stärker ju självkänslan antagligen, för henne.
När det blir höst, söker jag alltid efter samma fråga, har gjort år ut och år in.
Har år ut och år in också fått veta, att jag får aldrig svar på frågan, för det finns inget svar.
"Vad är livet, vad är det som får oss att leva vidare när allt e mörkt, vad är vår drivkraft?"
Jag är säkert inte ensam om att ha dessa tankar och spekulera över allt och ingenting,
men det är ändå någonting jag framför, av väl vilja, för att det faktiskt känns så här för fler än mig.
Synd att man inte vid såna här tillfällen hette BlondinBella och skulle fått kanske,
300 000 kronor bara för jag någonstans i mitt inlägg skulle slängt in en kommentar som
"men min nya Gucci väska fick mig att må mycket bättre, bara 12 000 kronor".
Men just det ja, man får ju inte kritisera Blondinbella, hon är en förebild för såå många tjejer
och är så himla mycket bättre än alla. Visst jag har förebilder med, precis som alla.
Men mina förebilder är realistiska, anpassar sig efter sina läsare, så de kan nå ut till en.
Bella når inte ut till mig någonstans med att tala om att hon vill ha ett körkort i födelsedags present, (som man förövrigt tar själv, inte bara köper som ett par skor, vill inte såra Bella och alla hennes fans, men det är faktisk så =( ), har en halloween båt-kryssning eller köper klänningar
för 12 000 kronor. Jag vet inte, men det låter mer som "a lá gossip girl - jag har tittat för mycket".
Skitsamma, skulle kunna blogga en argumenterande text emot henne på över 30 000 ord,
men det orkar jag inte. Bara lite tankar kring som sagt, allt och ingenting.
Men inte fan förväntar jag mig att få 200 000 in på mitt konto nästa söndag bara för det.
Sjukt mycket i skolan nu, men det visste vi alla redan. Vi går ju i andra nu och det är bara så.
Du är ingenstans, du har inte precis börjat, inte närheten av att sluta.
Du bara lever i ett mellanting utan någonting, att man sedan är extremt påverkad
av höstdeppresioner, höjer inte stämingen någonting alls.
Som tröst för höstdepprisioner, läste jag i GT idag på jobbet, att hela 38% av alla läsare påverkas
av det varje år, 22% nästan varje år, 16% ibland, 22% varit med om det någon gång och 2% aldrig.
woho, nästan så jag blir glad över att andra mår dåligt. - ondska på högnivå.
Äh, jag börjar bli för trött nu för att blogga.
Men ni kan ju följa min depprisions bloggning de närmsta, kanske, 2-3 veckorna,
om ni inte har något vettigare för er, vilket jag hoppas att ni verkligen har!
Så jag förväntar mig sänkta besök här nu, lova mig det!
Okej, kanske inte för lågt, det kommer på ngt sätt göra mig ännu mer depprimerad.
Haha - kalla mig patetisk nu om någon gång, för det är nu jag förtjänar att höra det, seriöst.
Ha en bra ny vecka, fuckers.
Det är väl den mest konkreta förklaringen man kan göra på mitt liv & psyke just nu.Att jag ens börjar skriva poetiskt och tycker det är värt att ägna tio minuter åt att skriva ett blogg inlägg just nu, visar bara ännu mer hur sjukt depprest jag börjar bli, urgh.
Jag hatar höst,
det har jag alltid gjort, kommer alltid att göra och jag kommer alltid vara fördömd på hösten.
(kanske inte om jag börjar äta mina tabletter och bli en piller-tant, men det är inget alternativ)
Pretty woman är på tv just nu, fan vad man måste vara vacker för att få en film döpt efter sig. Okej inte för att Julia Roberts är ful, men ändå, de stärker ju självkänslan antagligen, för henne.
När det blir höst, söker jag alltid efter samma fråga, har gjort år ut och år in.
Har år ut och år in också fått veta, att jag får aldrig svar på frågan, för det finns inget svar.
"Vad är livet, vad är det som får oss att leva vidare när allt e mörkt, vad är vår drivkraft?"
Jag är säkert inte ensam om att ha dessa tankar och spekulera över allt och ingenting,
men det är ändå någonting jag framför, av väl vilja, för att det faktiskt känns så här för fler än mig.
Synd att man inte vid såna här tillfällen hette BlondinBella och skulle fått kanske,
300 000 kronor bara för jag någonstans i mitt inlägg skulle slängt in en kommentar som
"men min nya Gucci väska fick mig att må mycket bättre, bara 12 000 kronor".
Men just det ja, man får ju inte kritisera Blondinbella, hon är en förebild för såå många tjejer
och är så himla mycket bättre än alla. Visst jag har förebilder med, precis som alla.
Men mina förebilder är realistiska, anpassar sig efter sina läsare, så de kan nå ut till en.
Bella når inte ut till mig någonstans med att tala om att hon vill ha ett körkort i födelsedags present, (som man förövrigt tar själv, inte bara köper som ett par skor, vill inte såra Bella och alla hennes fans, men det är faktisk så =( ), har en halloween båt-kryssning eller köper klänningar
för 12 000 kronor. Jag vet inte, men det låter mer som "a lá gossip girl - jag har tittat för mycket".
Skitsamma, skulle kunna blogga en argumenterande text emot henne på över 30 000 ord,
men det orkar jag inte. Bara lite tankar kring som sagt, allt och ingenting.
Men inte fan förväntar jag mig att få 200 000 in på mitt konto nästa söndag bara för det.
Sjukt mycket i skolan nu, men det visste vi alla redan. Vi går ju i andra nu och det är bara så.
Du är ingenstans, du har inte precis börjat, inte närheten av att sluta.
Du bara lever i ett mellanting utan någonting, att man sedan är extremt påverkad
av höstdeppresioner, höjer inte stämingen någonting alls.
Som tröst för höstdepprisioner, läste jag i GT idag på jobbet, att hela 38% av alla läsare påverkas
av det varje år, 22% nästan varje år, 16% ibland, 22% varit med om det någon gång och 2% aldrig.
woho, nästan så jag blir glad över att andra mår dåligt. - ondska på högnivå.
Äh, jag börjar bli för trött nu för att blogga.
Men ni kan ju följa min depprisions bloggning de närmsta, kanske, 2-3 veckorna,
om ni inte har något vettigare för er, vilket jag hoppas att ni verkligen har!
Så jag förväntar mig sänkta besök här nu, lova mig det!
Okej, kanske inte för lågt, det kommer på ngt sätt göra mig ännu mer depprimerad.
Haha - kalla mig patetisk nu om någon gång, för det är nu jag förtjänar att höra det, seriöst.
Ha en bra ny vecka, fuckers.
Vettiga åsikter
Trackback
