Over and over again
För det värker.
Inte den där vanliga värken, som huvudvärk.
Ni vet.
Den där värken som inte kommer från magen, utan hjärtat.
När din insida en en gång rivits isär, utan att du kan göra något åt det.
Ni vet den där värken,
av att du kommer fölora något, inte för att du vill, utan för att det bara blev så.
Bara för någonting är bra, betyder det inte att det är rätt.
Bara för någonting är rätt, betyder det inte att det är bra.
Du är rätt för mig, men är det bra?
Du är bra för mig, men är du rätt?
Jag läste någonstans att de brukar sägas:
"Kärlek ger hjärtat stimulans och ger lokalbedövning av förståndet"
Om detta är sant, så borde ja vara in deep shit just nu.
Mina vänner säger en sak, men jag vill inte tro på det.
Är det bara för mitt förstånd är bedövat, så jag vägrar se det sant?
Eller är det bara mina vänner som inte ser, det jag vill se?
Jag orkar inte med dessa tårar, en en gång.
Vad har jag gjort, förutom att ge dig min kärlek.
Du sa att jag förstör, alltså genom att säga hur mycket jag saknar dig?
Mitt liv tog ett snurr på 50 varv upp i luften, jag har inte landat än.
Jag antar att jag kanske landar igen, runt 22.00 ikväll, då allt är klart.
Förstår inte varför du beter dig som du gör, det sårar.
Du är allt och så mycket mer, varför gör du så här.
Tänka sig, ibland håller man verkligen så hårt om något,
att det glider rakt ur händerna på dig.
