080211
Hejsan!
Nu sitter jag hemma hos Vicke med Mona och John.
Fyfan vilken knas dag de har vart..
Anna & John somnade klockan 4a inatt och jag kriga tills klockan 6..
Vi vaknade och reda då började kriget mellan mig och min mamma.
Anna jag och John gick ut, och en viss nisse med skeva tänder började leka viktig-petter och trode han var smart o kunde skriva smarta saker, seriöst. ta vara på de vänner du har, tillslut har du inga kvar.
Senare gick John hem och Anna och jag gick till hennes mammas grav!
Det var mysigt. vi pratade om mycket,och det var väldigt skönt att prata av sig.
Vi gick hem till Anna och käkade mat, TACOS! :D:D
Sen börja helvetet..
Jag stack hem. eller jag mötte John vid plantagen och vi började vandra mot bifrost för att jag skulle hämta mina kläder och grejer hos min ''mamma'' bara för att jag inte skulle sova hemma på hela veckan.
John satte sig och vänta på min gård och jag gick upp.
Mamma och jag börja bråka och hon börja provosera mig till att slå henne.
Allt gick snabbt. Helt plötsligt låg jag på golvet och mamma satt på mig och drog i mitt hår och tryckte sina naglar i mitt ansikte.
Jag fick typ sveriges adrenaline-kick putta bort henne och blev fri.
Hon låste ytter-dörren, så jag gick till balkongen istället och hoppade ner.
Jag ringde polisen trotts att John sa att jag inte borde.
Som grädden på moset kommer Daniel och Jeppe gåendes, och tur som fan att jag var i telefon med Polisen när dom kom för annars hade jag fått årets damp-utbrott och slått dom.
Inget illa menat, men seriöst..
Inte för att vara sån, jag saknar daniel och det...
Men är trött på att få skit från alla, SPECIELLT DIG!
Jävla fitta.
Inte nog med att allt skiter sig med han och mig.. Och de påverkar mig så otroligt, för jag bryr mig om dig så mkt.
Så måste även familjen falla samman helt och hållet..
Jag vill inte låta emot, eller konstig, eller som att jag tycker synd om mig själv.
Jag älskar alla mina vänner och bryr mig även om de som betett eller beter sig dåligt mot mig.
Men jag tror inte jag orkar med allt länge till..
''När allt faller samman och du har ingenting längre kvar,
när även om man finns till, kan man inte längre finna sina svar.
När du letat tillräckligt länge, men ingenting längre räcker till.
När du blivit sårad för många gånger, så du inte ens vet längre om leva är det du vill.''..
Förlåt... / L.N
Nu sitter jag hemma hos Vicke med Mona och John.
Fyfan vilken knas dag de har vart..
Anna & John somnade klockan 4a inatt och jag kriga tills klockan 6..
Vi vaknade och reda då började kriget mellan mig och min mamma.
Anna jag och John gick ut, och en viss nisse med skeva tänder började leka viktig-petter och trode han var smart o kunde skriva smarta saker, seriöst. ta vara på de vänner du har, tillslut har du inga kvar.
Senare gick John hem och Anna och jag gick till hennes mammas grav!
Det var mysigt. vi pratade om mycket,och det var väldigt skönt att prata av sig.
Vi gick hem till Anna och käkade mat, TACOS! :D:D
Sen börja helvetet..
Jag stack hem. eller jag mötte John vid plantagen och vi började vandra mot bifrost för att jag skulle hämta mina kläder och grejer hos min ''mamma'' bara för att jag inte skulle sova hemma på hela veckan.
John satte sig och vänta på min gård och jag gick upp.
Mamma och jag börja bråka och hon börja provosera mig till att slå henne.
Allt gick snabbt. Helt plötsligt låg jag på golvet och mamma satt på mig och drog i mitt hår och tryckte sina naglar i mitt ansikte.
Jag fick typ sveriges adrenaline-kick putta bort henne och blev fri.
Hon låste ytter-dörren, så jag gick till balkongen istället och hoppade ner.
Jag ringde polisen trotts att John sa att jag inte borde.
Som grädden på moset kommer Daniel och Jeppe gåendes, och tur som fan att jag var i telefon med Polisen när dom kom för annars hade jag fått årets damp-utbrott och slått dom.
Inget illa menat, men seriöst..
Inte för att vara sån, jag saknar daniel och det...
Men är trött på att få skit från alla, SPECIELLT DIG!
Jävla fitta.
Inte nog med att allt skiter sig med han och mig.. Och de påverkar mig så otroligt, för jag bryr mig om dig så mkt.
Så måste även familjen falla samman helt och hållet..
Jag vill inte låta emot, eller konstig, eller som att jag tycker synd om mig själv.
Jag älskar alla mina vänner och bryr mig även om de som betett eller beter sig dåligt mot mig.
Men jag tror inte jag orkar med allt länge till..
''När allt faller samman och du har ingenting längre kvar,
när även om man finns till, kan man inte längre finna sina svar.
När du letat tillräckligt länge, men ingenting längre räcker till.
När du blivit sårad för många gånger, så du inte ens vet längre om leva är det du vill.''..
Förlåt... / L.N
Vettiga åsikter
Trackback
