Life as a Maazara

Holla!
Ska för en gång skull försöka skriva varje dag på denna blogg som jag just precis upptäckte att jag hade! =)
Övar in lite spanska fraser nu eftersom jag ska ut o resa igen, resor verkar ändå vara det enda ja skrivit om
på denna bloggen, så vad gör det om ja skriver om en 24 dagar lite till om det, haha! =)
Well well, back to reallity.

Vet inte vad jag ska säga.
Mycket har hänt sedan senast jag skrev..
Från att ha mått bäst på hela jorden har de skiftat från att vara på botten och där emellan.

Tänk vad en kille kan göra med en?
Jag säger inte att jag e helt perfekt och inte har gjort något fel,
tror fan att ja var ett stort fel från första början mellan han och mig.
Trotts det, är det ändå nu den 14:e februari 6 månader sedan vi började träffas.
Förlåt om jag kan datumet, men du har varit en stor del av mitt liv länge nu..

Men vad fan ska man göra? 
Citerat från Nick Lanchey : ''Sometimes you hold so tight it slips right thrue your hands''
Oja, jag förstår. Det är ju så, hoppas man för mycket, funkar det aldrig,
man måste lämna lite till de fria.

Förlåt ifall jag verkade så krävande, jag kan inte förändra de som vart,
men jag försöker förbättra mig..

Visste du förresten att jag försöker sluta röka,
 tänker inte dricka igen förrens över en månad och allt egentligen bara för en orsak..?
Kanske låter dumt, som om ja skulle göra det för min egen skull, men jag vill visa att jag kan.
Att vad du tycker, de betyder. Lika mycket nu som det gjorde då..

Jag tänker inte sitta och beklaga mig över allt jag ångrar och gjort fel,
för jag har lärt mig ifrån det.
Men de betyder inte att jag inte skulle vilja förändra hur det blev och framför allt, hur det slutat.

Jag orkar och tänker inte ljuga för mig själv mer om hur jag fortfarande känner och tycker.
De är bara så, vad ska jag göra åt saken?
Förlåt, jag menar det. Kan inte säga så mycket mer än det...

Saningen är bara att jag saknar faktiskt dig, personen du brukade vara, personerna vi var.
Fattar helt seriöst inte vad meningen med allt detta var.
Det verkade så jävla typsikt och förplanerat på ngt sett att vi skulle träffas..
''Ny tjej flyttar in, träffar en kille, bor på samma gård, börjar på samma skola, börjar tycka om varandra.''
Tro fan att de låter som att de skulle lösa sig fint och funka bra.
Men som en god vän vid namn John sa till mig :
''Sluta ge dig själv skulden för dom du träffat när dom är likadana, du letar helt enkelt på fel ställen.''
De ligger mycket i det, men bara för det säger jag inte att du var ett misstag.

För ska jag vara helt ärlig, så är det du som fått mig att må bäst sedan jag flytta hit.
Tråkigt nog kan jag även lägga till att du nu är den som får mig att må sämst.
Det är la de som är grejen med att falla för någon,
man lämnar inte bara ut chansen att ge sitt hjärta,
utan även den stora TREVLIGA chansen att krossa det.

Fan, vet egentligen inte varför jag skriver här, berättar eller något..
Antar bara att de e skönt att få skriva av sig, berätta för ingen alls, men ändå känna att någon lyssnar..

Så du sa till mig att vara ärlig och tala saning om vi ska kunna bli vänner igen, då börjar jag här ;
Jag saknar dig, jag bryr mig fortfarande om dig, du betyder fortfarande.
Jag skiter fullständigt i hur patetisk jag får verka från mina vänner eller dina.
Men saningen är att jag föll för dig, vad fan ska jag ljuga och förneka det då?                /L.N